Krydolf

Jag har en kompis, låt oss kalla honom för Krydolf, som är en smula märklig. Eller snarare så råkar han alltid ut för märkliga saker. En del av hans åsikter är också konstiga, kanske beroende på vad som händer honom. Eller vice versa.

Häromdan skulle han hälsa på, och under tiden som jag väntade så lyssnade jag lite med ett halvt öra på radion. Jag visste att han kom norrifrån på E4:an, så när de på radion berättade om en vettvilling som körde i fel riktning på motorvägen, så slog jag honom en signal.

Det dröjde innan han svarade, och när han till slut gjorde det, lät han väldigt stressad. Jag sa till honom att ta det lugnt och vara försiktig, för jag hade hört på radion att det var en som körde åt fel håll.

EN! ropade Krydolf, det är ju för tusan HUNDRATALET!

Sen hörde jag polissirener och han la på.

Efter en timma så kom han till slut och berättade han att han höll på att inte komma alls. Han hade tydligen blivit stoppad av polisen, som eskorterade honom till en plats där han kunde komma rätt. När polisen stannat honom så ville de förstås veta hur detta kom sej att Krydolf kört så tokigt.

Innan Krydolf hunnit svara - så ropade hans fru från sätet bredvid:
- Ja, han blir ju alltid så stirrig när han druckit!

Och i baksätet satt gamla mormor Bärta som inte riktigt hängt med i svängarna - och skrek:
- Jag sa ju att vi inte skulle komma så långt med en stulen bil!

Så polisen hade ju inget annat val än att göra både nykterhetskontroll och kolla upp bilens status. Vilket ju tog sin tid.

Men, som tur var, så gick det bra.

Den här gången.