Det här utspelar sej också för några år sedan, då Krydolf tog med sej Rutger ut och de skulle ut och fiska.
Det var mitt i smällkallaste vintern, och uppåt landet, så isen var tjock. Därför fick de den briljanta idéen att köra ut sin bil så de kunde sitta varmt mellan varven.
Väl ute på isen så började de borra, men antingen var de klena, borren slö eller så var helt enkelt isen för stark, så de kom ingen vart. Då fick Krydolf ännu en ljus idé. Han hade på märkliga vägar kommit över ett gäng dynamitgubbar som låg och skrotade i bagageluckan. De tog några stycken, band ihop och stack de ner i den lilla grop de åstadkommit, och tände på stubinen. Därefter gick de bort en bit för att avvakta explosionen.
Nu hade de med sej Krydolfs gamla hund, en tax som de kallade för Rultan, vars hobby var att sova och äta, och som aldrig visat sej särskilt intresserad av varken apport eller lydnad. Av någon anledning så valde Rultan detta ögonblick att visa sej duktig, och sprang (nåja) bort till isvaken, bet tag i dynamitgubben och började mödosamt ta sej tillbaka till gubbarna.
De blev ju tokiga och skrek och hoppade, men Rultan närmade sej obönhörligen, med den tända dynamiten i käften. Då kom Rutger på råd, och tog en stor sten som han hivade iväg så den träffade hundkraken på nosen. Detta uppskattade hon inte, så hon skakade på huvudet och dynamitgubben for iväg i en vid båge och landade rakt i den öppna bagageluckan på bilen.
Där fanns ju resten av dynamiten, plus en halvfull bränsledunk - så det blev en rejäl explosion. En tröst i bedrövelsen var ju att det blev en hel del fisk, som dog av tryckvågen från explosionen. Å andra sidan fick de gå en halvmil igenom skog och myr, med en hund som darrade av rädsla (som Krydolf fick bära) och en säck med halvt mosad fisk.
Försäkringsbolaget hade vissa åsikter om hur bilen hade gått sönder, och de var inte så populära hos länsman heller.
Sen den dagen så har Krydolf svårt för fisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar