Vi satt häromveckan och söp och snackade lite om barnuppfostran och Krydolf berättade när han senast var i affären.
Han hade köpt sitt sexpack öl och stod i kön till kassan. Framför honom så var det en ung-jvl som satt i vagnen och sparkade den gamle damen framför i rumpan hela tiden. Till slut fick tanten nog och bad ganska försynt ungens mamma att hon skulle säga till honom.
- Näe, svarade hon, vi tror på fri uppfostran, så vi låter barnen göra vad de vill.
Krydolf är ju som han är och tände till på alla cylindrarna, öppnade en av sina kära burkar och tömde den i mammas väska. Hon blev ju förstås upprörd och började skälla ut honom efter notor.
- Jaaa, sa Krydolf när han fick en syl i vädret, jag fick också fri uppfostran när jag var liten.
Sen blev han förstås utslängd ur affären, men det tyckte han det var värt. Och damen som kom ut efteråt log som en sol mot honom.
Annat var det när jag var barn, sa Krydolf, då hjälpte vi ungar till och gick och handlade alldeles själv. Det var förstås en gammaldags lanthandel där man fick varorna över disk.
Krydolfs föräldrar hade både hund och katt och Krydolfs jobb var att köpa mat till djuren. Nu hade det kommit en ny föreståndare på den lokala affären och när Krydolf kom och beställde som vanligt 10 burkar hundmat, så ville han inte gärna ge honom dessa utan att föräldrarna kom med, eller att han visade upp hunden.
Så Krydolf knallade hem, tog med sej hunden och fick sina burkar hundmat.
Nästa dag var det dags för kattmaten, och samma visa där - föreståndaren tyckte det var lite märkligt så han fick visa upp en av katterna innan han fick ut ransonen.
Tredje dagen så kom Krydolf till affären med en hink och bad föreståndaren sticka ner fingret och lukta.
Så gjorde han - och utbrast: "Men det är ju skit!"
Jaa, sa Krydolf, jag skall få be att köpa tolv rullar dasspapper.
Han var sej ganska lik, som barn, den gode Krydolf.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar